Officersutbildning på Karlberg under 222 år

Utdrag ur Den Mäktiga 177. QRZN’s QRZ-bok nr III, 2014

En resumé av Thess Generalamiral vid DM 177. QRZN, Kadett 382 Curt Holgersson

 

Kungl Krigsakademien inrättades 1792-06-17 och förlades till Karlbergs slott och på den vägen är det. I september och november samma år inmönstrades de första två kadettkullarna varefter de första officerarna utexaminerades 1796. Utbildningen bedrevs i sex årsklasser vilket sedermera minskades till 5. Inträdesåldrarna varierade under åren mellan 11 och 21 år.

Under 1860-talet omorganiserades verksamheten helt varefter utbildningen bedrevs på två klasser om sammanlagt 1½ år, yngre och äldre kurs med andra ord. Akademien ändrade namn till Krigsskolan och flottans kadetter lämnade Karlberg för den nyinrättade Sjökrigsskolan.

Först 1942 skedde någon väsentlig förändring av utbildningsgången då utbildningen av aktiva officerare samordnades med utbildningen av reservofficerare och värnpliktiga officerare. Skolan blev elva månader lång och föregicks av en halvårig truppslagsvis ordnad kadettskola. 1963 återgick man till 1860-talsmodellen med en yngre och en äldre kurs om sammanlagt 1½ år.

Vår kurs

Och så är vi framme vid år 1968. På biograferna gick filmer som ”Dom kallar oss mods” och ”Fanny Hill” för att inte tala om ”Hang them high” med Clint Eastwood.

Vi kom till Thess Hvita Lustslott från 45 arméregementen. Bara det är någonting att reflektera över i dag, då krigsmakten, som numera heter försvarsmakten, innehåller bara 10 arméregementen eller utbildningsplattformar som man säger i vissa läger.

Vi kom vid två olika tidpunkter beroende på militär bakgrund. De flesta ryckte in 1968-03-19 efter 15 månaders värnpliktig plutonchefsutbildning varav ungefär halva tiden på respektive truppslags aspirantskolor. Några var fast anställda yngre underbefäl. Ett par månader senare kom ett antal fast anställda yngre underofficerare och några reservofficerare. Ganska många hade före inryckningen till Karlberg gått 1-3 år på Försvarets Läroverk för att ta studentexamen.

167 kadetter  ryckte  in i mars medan 11 stycken kom i maj 1968. Vi var Den Mäktiga 177:e Kursen (DM 177. QRZN), således den 177:e officerskursen i obruten följd på Karlberg. Fram till julen 1968 var vi vidriga rukor hörande till Yngre Kursen. Sedan blev vi mäktiga kadetter på Den Mäktiga Äldre Kursen.

Slutbetyg sattes i den gamla välkända 10-gradiga skalan, ämnenas olika koefficienter redovisas inom parentes nedan. Betygsatta läroämnen var försvarskunskap (5), taktik (10), teknik (6), administration (2), fältarbetslära (5), underhållstjänst (3), fysisk träning (6), pedagogik (5), samhällslära (3), engelska (3) och så förstås uppförande (10) och lämplighet (10). Betygen multiplicerades med koefficienterna och betygspoängen summerades. Tjugoen kamrater läste överkurs i pedagogik, sociologi eller matematik och kunde på så sätt få ytterligare 15 eller 16 betygspoäng. Poängsumman gav slutligen den berömda Turlistan med utgångsordningen.

Målet för vår utbildning var fredsbefattning som plutonchef och krigsbefattning som bataljonsadjutant. 18 kamrater slutade av olika anledningar under resans gång men 160 fänrikar susade 1969-08-29.

Efter officersexamen vidtog ett par års trupptjänstgöring varefter vi vidareutbildades på arméns olika truppslagsskolor. Efter ytterligare ett par års trupptjänst var det dags för det sista obligatoriska skolsteget, Militärhögskolans Allmänna kurs.

Befälsreformen 1972

En märklig tilldragelse var befälsreformen 1972 då befälskårerna döptes om. Officerarna benämndes regementsofficerare, underofficerarna benämndes kompaniofficerare och underbefälen benämndes plutonsofficerare. Kategoriskillnaderna blev kvar. Syftet med reformen skulle bland annat vara att få en klarare koppling mellan grad och krigsbefattning samt ett klarare förhållande mellan tjänsteställning och befälsrätt.

För att ytterligare förvilla begreppen så ändrades graderna vilket erfordrar en tabell för att i någon mån kunna begripas.

 

Före reformen		Efter reformen
Officerare	Överste	Överste 1	Regementsofficerare
		Överste
	Överstelöjtnant	Överstelöjtnant mst
		Överstelöjtnant
	Major	Överstelöjtnant
	Kapten	Major
	Löjtnant	Kapten
	Fänrik	Löjtnant
Underofficerare	Förvaltare	Kapten	Kompaniofficerare
	Fanjunkare	Löjtnant
	Sergeant	Fänrik
Underbefäl	Rustmästare	Fanjunkare	Plutonsofficerare
	Överfurir	Fanjunkare
	Furir	Sergeant

 

Överstarna förblev överstar men en extra nivå infördes; överste av första graden (1). Överstelöjtnanterna förblev överstelöjtnanter med en extra nivå; överstelöjtnant med särskild tjänsteställning (MST).

Alla officerare fick nu ägna några timmar åt att förse sina uniformer med nya gradbeteckningar. Regementsofficerarna och kompaniofficerarna fick anlägga de tidigare officerarnas blåemaljerade mössknapp med guldkronor medan plutonsofficerarna fick överta de tidigare underofficerarnas vita mössknapp. Hur tänkte man där egentligen?

Kaptener och löjtnanter markerades i tal och skrift med R/ eller K/ för att man skulle kunna veta om de var regements- eller kompaniofficerare.

En viss facklig splittring uppstod när underofficers- och underbefälsförbunden slogs samman till Officerarnas Riksförbund, ORF, medan det gamla Officersförbundet, OF, fortlevde som tidigare. Man kunde ansluta sig individuellt till valfritt förbund.

Enhetsbefäl

Ja, det var några förvirrande år innan enhetsbefälsreformen kom år 1983. Ny Befälsordning (NBO) hette skapelsen som innebar att det blev en enda officerskår.

Fram till NBO fortgick officersutbildningen på Karlberg enligt 1860-talsmodellen med yngrekurs och äldrekurs och 1½ års sammanlagd utbildningstid men nu fick vi ett helt nytt officersutbildningssystem.

Truppslagsvisa officershögskolor (OHS) inrättades och där utbildades de blivande arméofficerarna i två år efter det att de fullgjort grundutbildning som värnpliktiga vid något arméregemente.

Efter OHS fullgjorde officersaspiranterna ett års trupptjänst vid eget regemente som trevinkliga sergeanter. Officersexamen hölls vid det egna regementet varefter följde ett eller flera år som fänrik på trupp innan vidareutbildning till löjtnant vidtog på Karlberg.

Den fortsatta officersutbildningen skedde inom ramen för något som kallades Krigshögskolan (KHS). Krigsskolan på Karlberg hette fortfarande Krigsskolan men löjtnantsutbildningen på Karlberg benämndes förvirrande nog Krigshögskolans allmänna kurs (KHS AK).

Efter två eller flera års trupptjänst kunde lämpliga löjtnanter kommenderas till Krigshögskolans högre kurs (KHS HK) på respektive truppslagsskola för att efter ett års utbildning utnämnas till kaptener.

Specialistkurserna

Vår kurskamrat, Kd 224 Krister "Kryllen" Carlsson,  planerade och ledde som kurschef de tre första av totalt sex genomföranden av Specialistkursen vid Arméns Krigshögskola, Karlberg - KHS SK.

Kursen ingick som en del av NBO-systemet och syftade till befattningar som plutonchef eller bataljonstekniker i krig och plutonchef eller systemtekniker i fred. Eleverna hade dessförinnan genomgått Officershögskola (OHS) och hade varierande lång trupptjänst bakom sej.

Kursen genomfördes årligen 1989-1994 med en 16 veckors teoridel på Karlberg januari-maj och en praktisk del om 4-5 veckor under augusti-september på respektive truppslagsskolor. Elevantalet varierade mellan 40 och 70.

Läroämnena var försvarsinformation, taktik, teknik, fysiologi med träningslära, engelska, administration, personaltjänst och militärhistoria. Man genomförde fältövningar i norra och södra Sverige och gjorde studiebesök i Norge. Under dessa övningar skedde ett omfattande samarbete med Kustartilleriets specialistkurs.

Trots att det således fanns tre olika krigshögskolekurser så fanns det organisatoriskt  ingen övergripande Krigshögskola. Förvirrande – eller hur?

Yrkesofficersprogrammet (YOP) och Taktiska programmet (TAP)

Under 1990-talet talades det mycket om att officersutbildningen borde akademiseras. Regeringen beslutade den 4 november 1999 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att redovisa en samlad syn på Försvarsmaktens personalförsörjning.

Utredningen, som antog namnet ”Personalförsörjningsutredningen”, överlämnade i februari 2001 betänkandet ”Personal för ett nytt försvar” (SOU 2001:23).

Ett steg baserat på det ovanstående togs vid millennieskiftet då Krigsskolan ombenämndes till Militärhögskolan Karlberg (MHS K). Ytterligare två militärhögskolor inrättades i Östersund respektive Halmstad. På Karlberg utbildades inledningsvis armé- och marinkadetter, från 2003 även flygkadetter. Marinen var således tillbaka på Karlberg efter 130 år.

MHS Östersund utbildade armé- och flygvapenkadetter och MHS Halmstad utbildade kadetter ur alla tre försvarsgrenarna. MHS Östersund lades ned 2004.

Utbildningen benämndes Yrkesofficersprogrammet (YOP) och var tvåårig (omfattande 80 poäng/veckor). Första året omfattade i princip en försvarsmaktsgemensam termin och en försvarsgrensgemensam termin. Det andra året innehöll försvarsgrensgemensam och truppslagsinriktad utbildning. Under programmets gång avsattes 25 % av tiden  för individuellt valda specialkurser. Utöver dessa två år vid Militärhögskolan Karlberg, Östersund eller Halmstad genomfördes befattningsutbildning vid fack-/funktions eller linjespecifik skola som inte var poängsatt och omfattade ytterligare 1-2 terminer. Utbildningen var därför i praktiken treårig. Kadetterna var värnpliktiga med sergeants grad och hade 10, 12 eller 15 månaders värnpliktig befälsutbildning bakom sig. De utexaminerades som fänrikar.

Efter minst två års väl vitsordad trupptjänst kunde fänriken bli befordrad till löjtnant. Efter ytterligare några år på trupp kunde löjtnanten kommenderas till kaptensutbildning på Taktiska programmet (TAP) som omfattade 6 månader på Karlberg eller i Halmstad och 6 månader på truppslags-, fack- eller funktionsskola.

Övergångsutbildning för armén, ÖA

Övergångsutbildningen anordnades för att elever med bakgrund i OHS och äldre befälssystem skulle synkroniseras med de nya programmen - Yrkesofficersprogrammet YOP och Taktiska programmet TAP.

Från och med hösten 1999 till och med våren 2001 genomfördes fyra halvårslånga kurser på Karlberg. Även vid MHS i Östersund genomfördes ett antal kurser. Varje kurs omfattade 125-150 elever. Läroämnen var taktik, teknik, administration, ledarskap, militärhistoria och fysisk träning. En fältövning med studiebesök i Finland ingick i kursen.

Kursen syftade till befattningar som plutch i fred och kompch i krig. Den skulle också utgöra teoretisk grund för fortsatt utbildning till kapten. Spridningen av förkunskaperna var stor varför elever ofta utnyttjades som lärare på den egna kursen.

Flerbefälssystem

I slutet av 1990-talet framförde bla Riksrevisionsverket kritik mot NBO som sades vara inriktat främst mot att producera kvalificerade höga chefer i stället för chefer inriktade mot truppföring och värnpliktsutbildning. År 2006 hävdade ÖB att Försvarsmakten borde införa ett flerbefälssystem.

Hur många av oss var det inte som då utbrast ”Vad var det jag sa’??!!”

Åt 2007 beslutade riksdagen om ett nytt tvåbefälssystem och i oktober 2008 beslutade ÖB om formerna för det nya tvåbefälssystemet med generalister och specialister. Generalisterna utbildas på Karlberg och specialisterna i Halmstad. Ett delvis nytt gradsystem skulle införas där de två officerskategorierna flätades in i varandra tjänsteställningsmässigt.

Till 2009 svarade Försvarsmakten (FM) för all officersutbildning. Från 2009 svarar Försvarshögskolan (FHS) för den vetenskapliga utbildningen medan FM svarar för kadetternas chefs- och individutveckling, upprätthållande av deras personliga militära förmåga, logi, mat, beklädnad, och hemresor m m. Kadetterna har värnpliktsförmåner trots att värnplikt inte längre tillämpas. En kadett kan i princip inte avskiljas från utbildningen på grund av olämplighet. Enligt Högskoleförordningen är det bara studieresultaten som räknas. Kadetten kan dock fråntas sina vplförmåner, vilket FM äger rätten att ta beslut om. Lämplighetsbegreppet kan för övrigt sägas vara ersatt av Försvarsmaktens värdegrund. Kadetten har ingen förbandstillhörighet utan söker anställning i samband med examen. En studiemässigt godkänd men värdegrundsmässigt olämplig kadett anställs förhoppningsvis inte av någon förbandschef.

Det har diskuterats och utretts om officersutbildningen skall ske med studiemedel eller inte. Än så länge tillämpas dock värnpliktsförmåner som omfattar dagersättning, mat, logi, uniformer, studielitteratur och hemresor.

Högskoleutbildning

Baserat på den tidigare nämnda statliga utredningen togs ytterligare ett steg år 2006. Utbildningen blev nu treårig och genomfördes fullt ut högskolemässigt och med poänggivande kurser motsvarande en civil högskola. Utbildningen resulterade i en akademisk officersexamen om 180 högskolepoäng. Bland annat skulle kadetterna nu prestera en uppsats av akademisk karaktär. Denna uppsats benämndes ”Självständigt arbete” och omfattade tio veckors skrivande som skulle avhandla ämnen inom ramen för utbildningen. I slutänden skulle det ungefärligen motsvara det som i civila sammanhang kallas för ”C-uppsats” och som fram till dess skrivits av majorer/örlogskaptener som studerade på Chefsprogrammet.

Utbildningen var uppdelad i sex terminer som i sin tur var fördelade på två inledande försvarsmakts-/ försvarsgrensgemensamma terminer vid MHS Halmstad (MHS H) och därefter fyra terminer vid respektive strids- eller fack-/funktionsskola. En annan nyhet var att Försvarshögskolan (FHS) fick ansvaret för den grundläggande officersutbildningen.

Officersprogrammet

YOP i denna form blev dock kortlivad, det blev endast ett genomförande, kursen 2006-2009. Redan 2007 hade utbildningen och dess innehåll stöpts om. MHS Karlberg (MHS K) blev utbildningsplatsen och därmed lades grunden för Officersprogrammet (OP) så som det ser ut idag.

En av de större förändringarna inför första OP (07-10) var att terminsfördelningen gjordes om. Utbildningen inleddes med tre försvarsmaktsgemensamma terminer HFU (högskoleförlagd utbildning) vid MHS Karlberg varefter följde två terminer VFU (verksamhetsförlagd utbildning) vid strids-, fack- och funktionsskolor. Inför den sjätte och sista terminen, också den försvarsmaktsgemensam HFU, återvände kadetterna till MHS Karlberg för att ”knyta ihop säcken”.

Fram till dags datum har huvuddelen av kadetterna vid OP genomfört allmän värnplikt, men i och med riksdagsbeslutet att låta värnplikten vila i fredstid, som trädde i kraft år 2010, håller detta på att förändras. Fler och fler kadetter har nu i stället genomgått en tre månader lång Grundläggande militär utbildning (GMU) och en lika lång Förberedande officerskurs (FOK). Dessa två utbildningar/kurser utgör de huvudsakliga militära behörighetskraven för tillträde till OP. Utöver detta tillkommer krav på civila skolbetyg, fysisk förmåga samt lämplighet. Slutligt urval görs efter en antagningsprövning som bl.a. innehåller professionsintervju med en officer och djupintervju med en psykolog.

OP har tre profiler. Kadetten väljer profil i samband med ansökan till OP; krigsvetenskaplig, nautisk respektive militärteknisk. Blivande flygförare/piloter genomför officersprogrammets fyra första terminer vid Karlberg som en uppdragsutbildning åt FM genom samundervisning inom ramen för den krigsvetenskapliga profilen.

Valet av profil avgör kadettens framtida tjänstgöringsplacering i Försvarsmakten. Sedan starten 2007 har mellan 100 och 168 kadetter årligen antagits till OP. Försvarsmaktens personalbehov styr intagningsårets antal platser i respektive profil. Majoriteten av kadetterna slutför sin utbildning och tar anställning i Försvarsmakten.

Som tidigare nämnts är både FM och FHS delaktiga i utbildningen vid OP vilket innebär att individerna vid OP har dubbel tillhörighet. De är högskolestudenter enligt högskolelagen och högskoleförordningen samtidigt som de är officersaspiranter/kadetter lydande under officersförordningen.

Ämnena inom ramen för den akademiska utbildningen är krigsvetenskap, ledarskap, militärteknik samt fysiskt stridsvärde. Dessa fyra ämnen ingår oavsett vilken profil kadetten valt, men mängd och omfattning varierar mellan profilerna. FHS är ansvarig för utbildningen i ämnena krigsvetenskap, ledarskap samt militärteknik medan Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) ansvarar för ämnet fysiskt stridsvärde.

Ämnesutbildningen bedrivs i form av föreläsningar, seminarier samt grupparbeten och med självstudier som ett naturligt och återkommande inslag.

Organisation

Den från 1792 löpande kursnumreringen med en ny kurs varje år har bibehållits. Kurserna benämns dock numera kompanier. Gångna tiders kadettavdelningar är numera plutoner om 15-20 kadetter. I skrivande stund pågår utbildning av 219.komp (OP 2011-2014), 220.komp (OP 2012-2015) och 221.komp (OP 2013-2016).

Kadettbataljonen (Kdbat) med chef och stab är övergripande utbildningsorganisation med ansvar för planering och genomförande av viss övningsverksamhet samt utbildnings- och reseadministration. Kadettbataljonen ingår som förband i huvudstadens kuppförsvarsorganisation.

För att kadetterna ska bibehålla och utveckla sin personliga militära förmåga genomförs verksamhet och utbildning av mer ”jordnära och traditionell karaktär”, bl.a. vapentjänst, vård och fysisk förmåga.

Kadetternas medinflytande och påverkan på studierna sträcker sig över ett antal områden, bl.a. genomförs med jämna mellanrum bataljonsnämnd då förtroendevalda kadetter i möten med kadettbataljonchefen diskuterar aktuella möjligheter och utmaningar. Inom ramen för utbildningen väljer kadetterna även företrädare i respektive ämne. Dessa kadetter deltar sedan i förberedelseprocessen inför en kursstart och kan på så vis framföra de studerandes synpunkter på innehåll och upplägg. Efter varje kurs genomförs också en individuell utvärdering.

Förutom kadetternas Höga Råd, som i första hand förvaltar de karlbergstypiska traditionerna förknippade med kadettutbildning, utser de även representanter till Försvarshögskolans studentkår. Studentkårens representanter (d.v.s. civila studerande, kadetter samt officerare) deltar vid möten och beredningar både på institutions- och central skolnivå.

 

Underlag för artikeln har välvilligt lämnats av följande kollegor: Peter Wetterberg, Ulrik Hansson-Mild, Ulf Löwenmo, Krister Carlsson, Dan Rasmussen, Mats Meibäck, Jan Friedrichsen och Laura Swaan-Wrede